1 Moseboken 38
1. [ redigera] Judas söner. Juda och Tamar. Och det skedde i den tiden, att Juda drog ned från sina bröder och vände sig till en adullamit, vilkens namn var Hira.
2Och Juda såg där en kananeisk mans dotter, och hans namn var Sua, och han tog henne och gick in till henne.
3Och hon blev havande och födde en son, och han kallade hans namn Er.
4Och hon blev åter havande och födde en son, och hon kallade hans namn Onan.
5Och hon födde ännu en son, och hon kallade hans namn Sela; och när hon födde honom, var Juda i Kesib.
6Och Juda tog hustru åt Er, sin förstfödde, och hennes namn var Tamar.
7Men Er, Judas förstfödde, var ond för Jehovás ögon, och han dödade honom. 4
8Då sade Juda till Onan:»Gå in till din broders hustru, och tag henne till äkta i din broders ställe och uppväck säd åt din broder.»
9Men då Onan visste, att säden icke skulle vara hans egen, så skedde det, när han gick in till sin broders hustru, att han spillde den på jorden, för att icke giva sin broder säd.
10Och det, som han gjorde, var ont för Jehovás ögon, och hän dödade också honom.
11D å sade. Juda till Tamar, sin sonhustru?»Bo som änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver stor.» Ty han tänkte:»Att icke även han må dö såsom hans bröder.» Så gick Tamar och blev i sin faders hus.
12D å nu många dagar voro förlupna, så dog Suas dotter, Judas hustru. Och sedan Juda blivit tröstad, for han upp till Timna, till den som klippte hans hjord, han och Hira., hans vän, adullamiten.
13Och det blev berättat och sagt för Tamar:»Se, din svärfader går upp till Timna för att klippa sin hjord.»
14Då lade hon sina änkekläder av sig och betäckte sig med slöjan och höljde sig och satte sig vid ingången till Enaim, som är vid vägen till Timna. Ty hon såg, att Sela hade blivit stor, och hon hade icke blivit given åt honom till hustru.
15Då Juda såg henne, tänkte han, att hon var en sköka, emedan hon hade betäckt sitt ansikte.
16Och han vek av till henne vid vägen och sade:»Välan, kära, jag vill gå in till dig.» Ty han visste icke, att det var hans sonhustru. Och hon sade:»Vad vill du giva mig, att du må gå in till mig?»
17Och han sade: Jag skall sända ett getkid från hjorden.» Och hon sade:»Om du giver mig pant, till dess du har sänt det.»
18Och han sade:»Vad är panten, som jag skall giva dig?» Och hon sade:»Ditt signet och ditt snöre och din stav, som du har i din hand.» Så gav han henne det och gick in till henne, och hon blev havande av honom.
19Så stod hon upp och gick och lade sin slöja av sig och iklädde sig sina änkekläder.
20Och Juda sände getkidet med sin vän adullamiten, att han skulle taga panten av kvinnans hand, men han fann henne icke.
21Och han frågade folket på platsen, sägande:»Var är skökan, hon i Enaim vid vägen?» Men de sade:»Ingen sköka har här varit.»,
22Och han återvände till Juda och sade:»Jag fann henne icke, och även folket på platsen säger: 'Ingen sköka har här varit*.»
23Då sade Juda:»Må hon behålla det, att icke vi bliva till skam. Se, jag har sänt detta kid, men du fann henne icke.»
24M en det skedde tre måna- der därefter, då blev det berät- tat för Juda och sagt:»Tamar, din sonhustru, har gjort hor, och se, i hor har hon blivit havande.» Då sade Juda:»Fören ut henne, att hon må brännas.»
25Men då hon utfördes, sände hon till sin svärfader, sägande:»Av mannen, som detta tillhör, har jag blivit havande.» Och hon sade:»Kära, känn igen, vem detta signet och detta snöre och denna stav tillhöra.»
26Och Juda kände igen det och sade:»Hon är rättfärdigare än jag, ty jag har icke givit henne åt min son Sela.» Och han kände henne icke mer.
27Och det skedde vid den tid hon födde, se, då voro tvillingar i hennes liv.
28Öch det skedde, då hon födde, stack en hand fram; då tog barnmorskan och band en röd tråd om hans hand och sade:»Denne kom först ut.»
29Men det skedde, då han drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder ut, och hon sade:»Varför har du brutit dig öppning?» Och man kallade hans namn Peres.
30Och sedan kom hans broder ut, som hade den röda tråden. Och hans namn kallades Sera.