1 Moseboken 39
1. [ redigera] Josefs kyskhet. Hans fångenskap. O ch Josef fördes ned till Egypten, och Potifar, Faraos hovman, en överste för livvakten, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit ned..
2Och Jehová var med Josef, så att han blev en lyckosam man; och han var i sin herres, egyptierns, hus.
3Då nu hans herre såg, att Jehová var med honom, ty allt vad han gjorde, lät Jehová lyckas i hans hand,
4så fann Josef ynnest för hans ögon och tjänade honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han hade gav han i hans hand.
5Och det skedde, från den tid han hade satt honom över sitt hus och över allt det han hade, att Jehová välsignade egyptierns hus för Josefs skull; och Jehovás välsignelse var över allt som han hade i huset och på fältet..
6Därför överlämnade han, allt vad han hade i Josefs hand, och med honom (till hiälp) bekymrade han sig icke om något, undantagandes den mat, som han själv åt. O ch Josef var skön till skapnad och skön till utseende.
7Och det skedde därefter, att hans herres hustru lyfte upp sina ögon på Josef och sade:»Ligg hos mig.»
8Men han vägrade, och sade till sin herres hustru:»Se, min herre vet icke utan mig, vad som är i huset, ty allt vad han äger, har han givit i min hand;
9han är icke större i detta hus än jag, och han förmenar mig icke något, utom dig, emedan du är hans hustru. Huru, skulle jag då göra detta stora onda och synda mot Gud?»
10Och det skedde, när hon talade till Josef dag efter dag, att han icke lydde henne i att ligga hos henne eller att vara med henne.
11Men det hände vid denna tid, att han kom i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husets folk var där i huset,
12då grep hon honom i hans mantel och sade:»Ligg hos mig.» Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde och kom ut.
13Och då hon såg, att han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut,
14så ropade hon på sitt husfolk och sade till dem, sägande:»Sen, han har fört in till oss en hebreisk man för att skämma ut oss. Han kom till mig för att ligga hos mig, och jag ropade med hög röst.
15Och det skedde, när han hörde, att jag höjde min röst och ropade, så låmnade han sin mantel hos mig och flydde och for ut.»
16Och hon lät hans mantel ligga hos sig, till dess hans herre kom till sitt hus.
17Då talade hon till honom de samma orden och sade:»Den hebreiske tjänaren, som du har fört till oss, kom in till mig för att skämma ut mig;
18och det skedde, när jag höjae min röst och ropade, så lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.»
19Och det skedde, när hans herre hörde sin hustrus ord, som hon talade till honom, sägande:»Sålunda har din tjänare gjort mot mig», då brann hans vrede.
20Och Josefs herre tog honom och satte honom i fängelset, ett ställe, där konungens fångar voro fängslade, och han var där i fängelset.
21Men Jehová var med Josef och vände barmhärtighet till honom och gav honom ynnest för hans ögon, som var överste för fängelset,
22så att denne gav alla fångarna, som voro i fängelset, i Josefs hand; och allt som skulle göras där, gjorde han.
23Översten för fängelset såg icke efter någon ting under Josefs hand, emedan Jehová var med denne; och vad han gjorde lät Jehová lyckas.