1 Moseboken 37
1. [ redigera] Josefs drömmar. Hans bröder sälja houom och han kommer till Egypten. O ch Jakob bodde i landet, där hans fader var främling, i Kanaans land..
2D etta är Jakobs släkt. Josef var sjutton år gammal, då han med sina bröder vaktade hjorden; och han var tjänare hos Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef förde deras onda rykte till deras fader.
3Och Israel älskade Josef framför alla sina söner, ty han var hans ålderdoms son; och han gjorde honom en fotsid livklädnad.
4Och då hans bröder sågo, att deras fader älskade honom mer än alla hans bröder, så hatade de honom och kunde icke tilltala honom vänligt.
5Och Josef drömde en dröm och berättade den för sina bröder; då hatade de honom ännu mer.
6Och han sade till dem:»Kära, hören denna dröm, som jag drömde.
7Se, vi bundo kärvar mitt på marken; och se, min kärve reste sig och stod upprätt, och se, edra kärvar voro omkring och böjde sig för min kärve.»
8Då sade hans bröder till honom:»Skall du verkligen vara konung över oss? Eller skall du verkligen härska över oss?» Så hatade de honom ännu mer för hans drömmar och för hans tal.
9Och han drömde ännu en annan dröm, och han förtäljde den för sina bröder och sade:»Se, jag drömde ännu en dröm. Och se, solen och månen och elva stjärnor böjde sig för mig.»
10Och han förtäljde den för sin fader och för sina bröder; då förebrådde hans fader honom och sade till honom:»Vad är det för en dröm, som du har drömt? Skola verkligen jag och din moder och dina bröder komma att böja oss till jorden för dig?»
11Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade orden.
12Öch hans bröder gingo för att vakta deras faders hjord i Sikem.
13Och Israel sade till Josef: Vakta icke dina bröder i Sikem? Gå, och jag vill sända dig till dem.» Och han sade till honom:»Se här är jag.»
14Och han sade till honom:»Käre, gå, se efter huru det står till med dina bröder, och huru det står till med hjorden och bringa mig svar igen.» Så sände han honom från Hebrons dal, och hun kom till Sikem.
15Då fann honom en man, och se, han for vill på marken; och mannen frågade honom sägande:»Vad söker du?»
16Och han sade:»Jag söker mina bröder: Käre, säg mig var de vakta.»
17Och mannen sade:»De bröto upp härifrån; ty jag hörde dem ndga: 'Låtom oss gå till Dotan'.» Så gick Josef efter sina bröder till Dotan.
18Då de nu sågo honom på avstånd, och förrän han hade kommit nära till dem, rådslogo de att döda honom.
19Och de sade den ene till den andre:»Se, här kommer den där drömmästaren.
20Och nu, kommen och låtom oss döda honom och kasta honom l en av groparna och säga: 'Ett ont djur har ätit upp honom', så skola vi se, vad hans drömmar skola bliva.»
21Då Ruben hörde detta, räd- dade han honom från deras händer och sade:»Vi skola icke slå Ihjäl honom.».
22Och Ruben sade till dem:»Utgjuten icke blod; kasten honom i den grop, som är i öknen, och läggen icke hand på honom.» Ty han ville fria honom från deras hand för att återställa honom till sin fader.
23Och det skedde, då Josef kom till sina bröder, då avklädde de Josef hans livklädnad, den fotsida livklädnaden, som han hade på sig.
24Och de togo honom och kastade honom i gropen; och gropen var tom, intet vatten var i den.
25Och de satte sig ned för att äta bröd. Och de lyfte upp sina ögon och sågo, och se, en hop ismaeliter kom från Gilead, och deras kameler buro gummi och balsam och ladanum; och de gingo för att draga ned till Egypten.
26Då sade Juda till sina bröder:»Vad är vinsten, om vi döda vår broder och fördölja hans blod?
27Kommen och låtom oss sälja honom till ismaeliterna, att vår hand icke skall vara på honom, ty han är vår broder, vårt kött är han.» Och hans bröder lydde honom.
28Och då de ismaelitiska köpmännen foro förbi, så togo de Josef och läto honom stiga upp från gropen och sålde Josef till ismaeliterna för tjugu siklar silver; och de förde Josef till Egypten.
29Och Ruben kom åter till gropen, och se, Josef var icke i gropen. Och han rev sönder sina kläder.
30Och han kom tillbaka till sina bröder och sade:»Gossen är icke där! Och jag, varthän skall jag gå?»
31Och de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade livklädnaden i blodet
32och sände den fotsida livklädnaden och läto den komma till deras fader och sade:»Denna hava vi funnit; käre, känn igen din sons livklädnad. Är det den eller icke?»
33Och han kände igen den och sade:»Min sons livklädnad! Ett ont djur har ätit upp honom; Josef är visserligen sönderriven.».
34Och Jakob rev sönder sina kläder och lade en säck om sina länder och sörjde över sin son i många dagar.
35Och alla hans söner och alla hans döttrar stodo upp för att trösta honom; men han vägrade att låta sig tröstas och sade:»Jag skall med sorg stiga ned till Scheol till min son.» Och hans fader begrät honom.
36M en ismaeliterna sålde honom till Egypten, till Potifar, Faraos hovman, översten för livvakten..