1 Moseboken 27
1. [ redigera] Jakob välsignas av Isak. Och det skedde, när Isak blev gammal, och hans ögon blevo svaga, så att han icke kunde se, att han kallade sin äldste son Esau och sade till honom:»Min son.» Och han sade till honom:»Se, här är jag.»
2Och han sade:»Se, jag är nu gammal och vet icke min dödsdag.
3Så tag nu, käre, dina redskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och fånga villebråd åt mig
4och tillred mig läckerheter, sådana jag tycker om, och bär in till mig, att jag må äta, på det min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»
5O ch Rebecka hörde, då Isak talade till sin son Esau. Så gick Esau ut i marken för att fånga villebråd till att föra hem.
6Då sade Rebecka till sin son Jakob:»Se, jag hörde din fader tala till din broder Esau, sägande:
7'Bringa mig villebråd och tillred mig läckerheter, att jag må äta, så vill jag välsigna dig inför Jehová, förrän jag dör.'
8Så hör nu min röst, min son, i det som jag befaller dig.
9Gå nu till hjorden och tag mig två goda killingar, att jag av dem må tillreda åt din fader läckerheter, som han älskar.
10Och dem skall du bära till din fader, att han må äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»
11Då sade Jakob till sin moder Rebecka:»Se, min broder Esau är en luden man, och jag är slät.
12Kanske min fader vidrör mig, och jag bliver i hans ögon en bedragare och för över mig förbannelse och icke välsignelse.»
13Då sade hans moder till honom:»Din förbannelse vare över mig, min son; hör blott min röst och gå och hämta mig dem.»
14D å gick han och hämtade dem och förde dem till sin moder, och hans moder tillredde läckerheter, som hans fader älskade.
15Och Rebecka tog Esaus, sin äldste sons, kostliga kläder, som voro hos henne i huset, och klädde dem på Jakob, sin yngste son.
16Men skinnen av killingarna klädde hon på hans händer och på det släta av hans hals.
17Och hon gav Jakob, sin son, i handen läckerheterna och brödet, som hon hade tillrett.
18Och han gick in till sin fader och sade:»Min fader.» Och han sade:»Se, här är jag; vem är du, min son?»
19Och Jakob sade till sin fader:»Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du talade till mig; käre, res dig upp, sätt dig och ät av mitt villebråd, på det din själ må välsigna mig.»
20Då sade Isak till sin son:»Huru är detta, har du så snart funnit det, min son?» Och han sade:»Emedan Jehová, din Gud, lät det komma mig till mötes.»
21Då sade Isak till Jakob:»Kom dock nära, att jag må taga på dig, min son, om du är min son Esau eller icke.»
22Och Jakob närmade sig till sin fader Isak, och han tog på honom och sade:»Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»
23Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom Esaus, hans broders, händer; och han välsignade honom.
24Och han sade:»Är du verkligen min son Esau?» Och han sade:»Jag är det.»
25Då sade han:»Bringa det hit till mig, att jag må äta av min sons villebråd, på det min själ må välsigna dig.» Så bringade han det till honom, och han åt; och han bringade honom vin, och han drack.
26Och Isak, hans fader, sade till honom:»Käre, närma dig och kyss mig, min son.»
27Och han närmade sig och kysste honom, och han kände lukten av hans kläder och välsignade honom och sade:»Se, min sons lukt är såsom lukten av en mark, som Jehová har välsignat.
28Och Gud give dig av himmelens dagg och av jordens fetma och mycket korn och must.
29Folk skola tjäna dig, och folkslag skola böja sig ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och din moders söner skola böja sig ned för dig. Den som förbannar dig vare förbannad, och den dig välsignar vare välsignad!»
30O ch det skedde, då Isak hade fulländat att välsigna Jakob, och Jakob just hade gått ut från sin fader Isaks ansikte, att hans broder Esau kom från sin jakt.
31Och även han tillredde läckerheter och förde in till sin fader och sade till sin fader:»Stå upp, min fader, och ät av din sons villebråd, att din själ må välsigna mig.»
32Då sade Isak, hans fader, till honom:»Vem är du?» Och han sade:»Jag är din son, din förstfödde, Esau.»
33Då förskräcktes Isak med en övermåttan stor förskräckelse och sade:»Vem är då den, som fångade villebråd och förde till mig? Och jag åt av allt, förrän du kom, och jag har välsignat honom. Ja, välsignad skall han vara.»
34Då Esau hörde sin faders ord, så skrek han med ett stort och övermåttan bittert skrik, och sade till sin fader:»Välsigna mig, även mig, min fader.»
35Och han sade:»Din broder kom med list och tog din välsignelse.»
36Och han svarade:»Har man därför kallat hans namn Jakob, att han nu två gånger illslugt be- dragit mig? Min förstfödslorätt har han tagit, och se. nu tog han min välsignelse.» Och han sade:»Har du icke sparat en välsignelse för mig?»
37Och Isak svarade och sade till Esau:»Se, jag har satt honom till herre över dig och gjort alla hans bröder till hans tjänare, och korn och must har jag förärat honom; vad skall jag då göra för dig, min son?»
38Och Esau sade till sin fader:»Har du då blott en välsignelse, min fader? Välsigna mig, även mig, min fader.» Och Esau upp- höjde sin röst och grät.
39Då svarade Isak, hans fader, och sade till honom:»Se, utan jordens fetma skall din boning vara och utan himmelens dagg ovanifrån.
40Och av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, då du fritt strövar omkring, att du avsliter hans ok från din hals.»
41Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull, varmed hans fader hade välsignat honom. Och Esau sade i sitt hjärta:»Sorgedagarna över min fader närma sig, då skall jag döda min broder Jakob.»
42Och Rebecka underrättades om Esaus, sin äldste sons, ord, och hon sände bud och kallade Jakob, sin yngste son, och sade till honom:»Se, Esau, din broder, vill hämnas på dig genom att döda dig.
43Och nu, min son, hör min röst, stå upp och fly till min broder Laban i Haran
44och bliv hos honom några dagar, till dess din broders hetsighet upphör,
45till dess din broders vrede vänder sig från dig, och han glömmer vad du gjort honom; så vill jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista eder båda på en dag?»
46O ch Rebecka sade till Isak:»Jag ledes vid att leva för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru av Hets döttrar, sådana som dessa, av landets döttrar; varför skall jag då leva?»