1 Moseboken 34
1. [ redigera] Sikems våld mot Dina. Hennes bröders hämnd. Och Dina, Leas dotter, som hon fött åt Jakob, gick ut för att se landets döttrar.
2Och Sikem, son av landets furste, hiveen Hamor, såg henne och tog (fatt på) henne samt lägrade och kränkte henne.
3Och hans själ hängde fast vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade flickan och talade till hennes hjärta
4Och Sikem talade till sin fader Hamor och sade:»Tag mig denna flicka till hustru.»
5O ch Jakob fick höra, att han hade skändat Dina, hans dotter. Men hans söner voro med hans boskap på marken. Och Jakob teg, till dess de kommo.
6Och Hamor, Sikems fader, gick ut till Jakob för att tala med honom.
7Och Jakobs söner kommo från marken, då de hörde det. Och männen harmades och blevo ganska hetsiga, att han gjort en dårskap i Israel och legat hos Jakobs dotter, ty så borde icke göras.
8D å talade Hamor med dem och sade:»Sikem, min son, har fäst sin själ vid eder dotter, käre, given henne åt honom till hustru
9och ingån svågerskap med oss; given oss edra döttrar, och tagen I åt eder våra döttrar.
10Och I skolen bo hos oss, och landet skall vara för eder, bon och genomtågen det och besitten det.»
11Och Sikem sade till hennes fader och till hennes bröder:»Må jag finna nåd för edra ögon; och vad I sägen mig, det vill jag giva.
12Begären av mig stor köpsumma och skänk, och jag vill giva den, och jag vill giva, såsom I sägen mig; men given mig flickan till hustru.»
13Då svarade Jakobs söner Sikem och Hamor, hans fader, och talade med svek, därför att han skändat Dina, deras syster.
14Och de sade till dem:»Vi kunna icke göra det, att giva vår syster till en man, som har för- hud, ty detta är för oss en försmädelse.
15Dock vilja vi göra eder till viljes i detta, om I viljen bliva såsom vi, att I låten omskära allt mankön hos eder.
16Då vilja vi giva eder våra döttrar och taga åt oss edra döttrar och bo hos eder, att vi må bliva till ett folk.
17Men om I icke viljen höra oss och låta omskära eder, så vilja vi taga vår dotter och draga bort.»
18Och deras ord behagade Hamor och Sikem, Hamors son.
19O ch den unge mannen dröjde icke att göra detta, ty han hade behag i Jakobs dotter. Och han var ärad framför alla i sin faders hus.
20Så kom Hamor och hans son Sikem till deras stadsport och talade till männen i deras stad, sägande:
21»Dessa män äro fredliga mot oss och vilja bo i landet och genomtåga det; se, landet är rymligt för dem. Vi vilja taga oss deras döttrar till hustrur och giva våra döttrar åt dem.
22Men blott på detta sätt vilja männen göra oss till viljes och bo hos oss, och vara till ett folk (med oss): om vi omskära bland oss allt, som är mankön, såsom de äro omskurna.
23Deras boskap och deras gods och alla deras djur, bliva de icke våra, endast vi äro dem till viljes, så att de bo hos oss?»
24Och de lydde Hamor och Sikem, hans son, alla de som gingo ut genom hans stads port; och allt mankön blev omskuret, var och en som gick ut genom hans stads port.
25O ch det skedde på tredje dagen, då de hade smärtor, att Jakobs två söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, togo vardera sitt svärd, och de kommo utan fruktan över staden och dödade allt mankön.
26Och de dödade Hamor och Sikem, hans son, med svärdsegg och togo Dina från Sikems hus och gingo bort.
27Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden, därför att de skändat deras syster.
28Deras får och deras fä och deras åsnor, både vad som var i staden och på marken, togo de.
29Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor bortförde och rövade de, ja, allt vad som var i husen.
30D å sade Jakob till Simeon och Levi:»I haven störtat mig i olycka, i det I haven gjort mig stinkande för landets inbyggare, för kananeer och periseer. Och jag är en liten hop; och de församla sig mot mig och slå mig, och jag ödelägges, jag och mitt hus.»
31Och de sade:»Skulle han handla med vår syster såsom med en sköka?»