1 Moseboken 24
1. [ redigera] Rebecka bliver Isaks hustru. Och Abraham var gammal och ålderstigen, och Jehová hade välsignat Abraham i allting.
2Och Abraham sade till sin tjänare, den äldste i sitt hus, som rådde över allt vad han hade:»Käre, lägg din hand under min länd;
3och jag vill låta dig svärja vid Jehová, himlarnas Gud och jordens Gud, att du icke tager hustru åt min son av kananeernas döttrar, bland vilka jag bor,
4utan till mitt land och till min släkt skall du gå och taga hustru åt min son Isak.»
5Och tjänaren sade till honom:»Kanske kvinnan icke vill följa med mig till detta land, skall jag då föra din son tillbaka till det land, varifrån du har ut- gått?»
6Och Abraham sade till honom:»Vakta dig för att föra min son dit tillbaka.
7Jehová, himlarnas Gud, som tog mig från min faders hus och från min släkts land, och som talade till mig, och som betygade för mig, sägande: 'Åt din säd skall jag giva detta land', han skall sända sin ängel framför dig, att du därifrån skall taga hustru åt min son.; 13: 15
8Och om kvinnan icke vill följa dig, så är du fri från denna min ed; men min son må du icke återföra dit.»
9Då lade tjänaren sin hand under Abrahams länd och tillsvor honom om denna sak.
10O ch tjänaren tog tio kameler, av sin herres kameler, och drog åstad, och allahanda av sin herres gods hade han med sig; och han stod upp och for till Aram-Naharaim, till Nahors stad.
11Och han lät kamelerna lägga sig utanför staden vid en vattenbrunn, vid aftonens tid, då kvinnorna gå ut att ösa vatten.
12Och han sade:»Jehová, min herre Abrahams Gud, käre, låt det möta mig i dag och gör barmhärtighet med min herre Abraham.
13Se, jag står vid denna vattenkälla, och stadsfolkets döttrar gå ut att ösa vatten.
14Må det nu ske, att den flicka, till vilken jag säger: 'Kära, räck hit din kruka, att jag må dricka', och hon säger: 'Drick; jag vill ock giva dina kameler att dricka', att det är henne du har bestämt för din tjänare, för Isak, och jag därav kan veta, att du har gjort barmhärtighet med min herre.»
15O ch det skedde, förrän han hade slutat att tala, se, då kom Rebecka ut, som var dotter till Betuel, son av Milka, Nahors, Abrahams broders, hustru, med sin kruka på sin axel.
16Och flickan hade mycket skönt utseende, en jungfru, och ingen man hade känt henne. Och hon steg ned till källan och fyllde sin kruka och steg upp.
17Och tjänaren lopp för att möta henne och sade:»Kära, låt mig dricka litet vatten ur din kruka.»
18Och hon sade:»Drick, min herre.» Och hon skyndade sig och tog ned sin kruka på sin hand och lät honom dricka.
19När hon slutat att låta honom dricka, sade hon:»Jag vill även ösa åt dina kameler, till dess att de sluta att dricka.»
20Och hon skyndade sig och tömde sin kruka i hon och lopp åter till brunnen för att ösa, och hon öste åt alla hans kameler.
21Och mannen såg med undran på henne, tigande, för att få veta, om Jehová hade gjort hans väg lyckosam eller icke.
22Och det skedde, då kamelerna hade slutat att dricka, tog mannen en guldring, som vägde en halv sikel, och till hennes händer två armband, som vägde tio siklar guld.
23Och han sade:»Vems dotter är du? Kära, berätta mig det. Finns det rum för oss i din faders hus att stanna över natten?»
24Och hon sade till honom:»Jag är dotter av Betuel, Milkas son, som hon födde Nahor.»
25Och hon sade till honom:»Både halm och mycket foder finnes hos oss, även rum att stanna över natten.»
26Och mannen böjde sig och tillbad Jehová.
27Och han sade:»Lovad vare Jehová, min herre Abrahams Gud, som icke har vänt sin huldhet och sin trofasthet från min herre! Jag! — ja, mig har Jehová fört på vägen till min herres broders hus.»
28Och flickan skyndade åstad och berättade detta i sin moders hus.
29Och Rebecka hade en broder, vilkens namn var Laban. Och Laban skyndade ut till mannen vid källan.
30Och det skedde, när han såg ringen och armbanden på sin systers händer, och när han hörde Rebeckas, sin systers, ord, då hon sade:»Så talade mannen till mig», då gick han till mannen, och se, han stod hos kamelerna vid källan.
31Och han sade:»Kom in, du Jehovás välsignade; varför står du här ute? Ty jag har berett huset, och rum är där för kamelerna.»
32Så kom mannen in i huset; och man löste kamelerna och gav halm och foder åt kamelerna och vatten till att två hans fötter och fötterna på de män, som voro med honom.
33Och man satte mat för honom; men han sade:»Jag vill icke äta, förrän jag har omtalat mitt ärende.» Och Laban sade:»Tala.»
34D å sade han:»Jag är Abrahams tjänare.
35Och Jehová har välsignat min herre mycket, så att han har blivit mäktig; och han har givit honom får och fä och silver och guld och trälar och trälinnor och kameler och åsnor.
36Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son, sedan hon blev gammal, och han har givit honom allt som han äger.
37Och min herre lät mig svärja och sade: 'Du skall icke taga min son hustru av kananeernas döttrar, i vilkas land jag bor,
38utan till min faders hus skall du gå och till min släkt och taga min son hustru.'
39Och jag sade till min herre: 'Kanske kvinnan icke vill följa med mig?'
40Och han sade till mig: 'Jehová, inför vilken jag vandrar, han skall sända sin ängel med dig och göra din väg lycklig, så att du tager min son hustru av min släkt och av min faders hus;
41dock skall du vara fri från min ed, om du kommer till min släkt, och de icke vilja giva dig (henne); så skall du vara fri från min ed.'
42Och jag kom i dag till källan och sade: Jehová, min herre Abrahams Gud, käre, om du gör min väg, på vilken jag går, lycklig,
43se, jag står vid vattenkällan, så låt det ske, att den jungfru, som kommer ut för att ösa, och jag säger till henne: 'Låt mig dricka litet vatten ur din kruka'.
44och hon säger till mig: 'Drick, du, och jag vill även ösa åt dina kameler', att hon är den kvinna, som Jehová har bestämt åt min herres son.
45Förrän jag hade slutat att tala i mitt hjärta, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på sin axel och steg ned till källan och öste. Då sade jag till henne: 'Kära, låt mig dricka.'
46Och hon skyndade sig och tog sin kruka ned av sig och sade: 'Drick; jag vill även giva dina kameler att dricka.' Och jag drack, och hon gav också kamelerna att dricka.
47Och jag frågade henne och sade: 'Vems dotter är du?' Och hon sade: 'Jag är dotter af Betuel, Nahors son, som Milka födde åt honom.' Då satte jag ringen i hennes näsa och armband på hennes händer.
48Och jag böjde mig och tillbad Jehová och lovade Jehová, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätta vägen att taga min herres broders dotter åt hans son.
49Och nu, om I viljen bevisa min herre kärlek och trohet, så sägen mig det; och om icke, så sägen mig det, att jag må vända mig till höger eller till vänster.»
50D å svarade Laban och Betuel och sade:»Från Jehová har denna sak utgått; vi kunna varken tala ont eller gott till dig.
51Se, Rebecka är inför dig, tag henne och gå, att hon må bliva din herres sons hustru, såsom Jehová har talat.»
52Och det skedde, när Abrahams tjänare hörde deras ord, då böjde han sig till jorden för Jehová.
53Och tjänaren tog fram smycken av silver och smycken av guld och kläder och gav Rebecka; och åt hennes broder och moder gav han dyrbarheter.
54Så åto de och drucko, han och de män, som voro med honom, och blevo där över natten. Och de stodo upp om morgonen, och han sade:»Låten mig fara till min herre.»
55Då sade hennes broder och hennes moder:»Låt flickan bliva hos oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
56Men han sade till dem:»Uppehållen mig icke, då Jehová har gjort min resa lycklig; låten mig fara, att jag må gå till min herre.»
57Och de sade:»Låtom oss kalla flickan och fråga vad hon säger.»
58Och de kallade Rebecka och sade till henne:»Vill du gå med denne man?» Och hon sade:»Jag vill gå.»
59Så läto de Rebecka, sin syster, och hennes amma och Abrahams tjänare och hans män fara.
60Och de välsignade Rebecka och sade till henne:»Vår syster, blive du till tusen gånger tio tusen, och din säd besitte dina fienders portar.»
61Och Rebecka stod upp och hennes tjänarinnor, och de satte sig på kamelerna och foro med mannen; och tjänaren tog Rebecka och for bort.
62Och Isak kom gående från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i landet mot söder.; 25: 11
63Isak hade nämligen före aftonen gått ut på marken för att eftertänka. Och han upplyfte sina ögon och såg, och se, där kommo kameler.
64Och Rebecka lyfte upp sina ögon och såg Isak och steg hastigt ned av kamelen
65och sade till tjänaren:»Vem är den mannen, som går på marken för att möta oss?» Och tjänaren sade:»Han är min herre.» Och hon tog slöjan och höljde sig.
66Och tjänaren förtäljde för Isak allt det som han hade gjort.
67Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog Rebecka, och hon blev hans hustru, och han älskade henne Så blev Isak tröstad efter sin moder.