1 Moseboken 21
3Och Abraham kallade sin sons namn, vilken föddes åt honom, den som Sara fött åt honom, Isak.
4Och Abraham omskar Isak, sin son, då denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade befallt honom.
5Och Abraham var ett hundra år gammal, då hans son Isak föddes åt honom.
6Då sade Sara:»Gud har gjort mig till löje; var och en som hör det, vill le åt mig.»
7Och hon sade:»Vem skulle hava sagt för Abraham: 'Sara giver barn di?' Ty jag har fött (honom) en son i hans ålderdom.»
8Och barnet växte och blev avvant; och Abraham gjorde en stor måltid, på den dag Isak avvandes.
9Och Sara såg, att egyptiskan Hagars son, som hon hade fött åt Abraham, skrattade.
10Och hon sade till Abraham:»Driv ut den där slavinnan och hennes son, ty den dår slavinnans son skall icke årva med min son, med isak.»
11Och detta ord gjorde Abraham mycket ont för hans sons skull.
12Men Gud sade till Abraham:»Låt det icke göra dig ont för gossens skull eller för din slavinnas skull. I allt som Sara har sagt digm hör henues röst; ty i Isak skall din säd kallas.
13Men även slavinnans son skall jag göra till ett folkslag, därför att han är din säd.»; 17: 20
14D å stod Abraham tidigt upp om morgonen och tog bröd och en flaska vatten och gav Hagar och lade det på hennes skuldra, och han gav henne gossen och sände henne åstad. Och hon gick och for vill i Beer-Sebas öken.
15Då vattnet i flaskan var slut, så kastade hon gossen under en buske.
16Och hon gick och satte sig mitt emot, så långt ifrån som ett bågskott, ty hon sade:»Jag vill icke se på gossens död.» Ja, hon satte sig mitt emot och höjde upp sin röst och grät.
17Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne:»Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke, ty Gud har hört gossens röst, där han är.
18Stä upp, lyft upp gossen och fatta i honom med din hand; ty jag skall göra honom till ett stort folkslag.»
19Och Gud öppnade hennes ögon, och hon såg en vattenbrunn; och- hon gick och fyllde flaskan med vatten och gav gossen att dricka.
20Och Gud var med gossen, och han våxte och bodde i öknen och blev, då han tillwäxte, en bågskytt.
21Och han bodde i öknen Paran. Och hans moder tog honom hustru utur Egyptens land.
22O ch det skedde på den tid, att Abimelek och Pikol, hans härhövitsman, talade till Abraham, sägande:»Gud år med dig i allt vad du gör.
23Så svär mig nu här vid Gud, att du icke sviker mig eller mina barn, eller efterkommande. Efter den huldhet, som jag har gjort mot dig, skall du göra mot mig och mot landet, i vilket du är främling.»
24Då sade Abraham:»Jag vill svärja.»
25Och Abraham förebrådde Abimelek för den brunns skull, som Abimeleks tjänare tagit med vå1d.
26Då svarade Abimelek:»Jag vet icke, vilken som har gjort detta, ej heller har du givit mig det tillkänna, och jag har ej heller hört det förrän i dag.»
27Så tog Abraham får och fä och gav Abimelek; och båda gjorde ett förbund.
28Och Abraham ställde sju lamm av hjorden för sig själva.
29Då sade Abimelek till Abraham:»Vad skola dessa sju lamm här, vilka du har ställt för sig själva?»
30Och han svarade:»Sju lamm skall du taga av min hand, att det må vara mig till vittne, att jag har grävt denna brunn.»
31Därför kallade han detta ställe Beer-Seba, ty där svuro de båda.
32Så gjorde de förbund vid Beer-Seba. Och Abimelek och Pikol, hans härhövitsman, stodo upp och återvände till filisteernas land.
33O ch Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där Jehovás, tidsåldrars Guds, namn.
34Och Abraham bodde såsom främling i filisteernas land många dagar.