1 Moseboken 29
1. [ redigera] Jakobs tjänst hos Laban. Hans hustrur och söner. Och Jakob begav sig åstad och gick till österns barns land.
2Och han såg, och se, där var en brunn på marken, och se, där voro tre fårhjordar, som lågo vid den, ty ur denna brunn vattnade man hjordarna, och en stor sten låg över brunnens öppning.
3Då nu alla hjordarna hade samlats dit, så vältrade man stenen från brunnens öppning och vattnade fåren och lade stenen åter över brunnens öppning, på sin plats.
4Och Jakob sade till dem:»Mina bröder, varifrån ären I?» Och de sade:»Vi äro från Haran.»
5Och han sade till dem:»Kännen I Laban, Nahors son?» Och de sade:»Vi känna honom.»
6Och han sade till dem:»Går det honom väl?» Och de sade:»Det går väl; och se, hans dotter Rakel kommer med fåren.»
7Och han sade:»Se, ännu är hög dag; det är icke tid, alt boskapen samlas. Vattnen fåren och gån och beten dem.»
8Och de sade:»Vi kunna icke, förrän alla hjordarna blivit samlade, och man vältrar stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»
9Medan han ännu talade med dem, då kom Rakel med sin faders får; ty hon vaktade.
10Och det skedde, när Jakob såg Rakel, sin morbroder Labans dotter och Labans, sin morbroders, får, då närmade sig Jakob och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade Labans, sin morbroders, får.
11Och Jakob kysste Rakel och upphöjde sin röst och grät.
12Och Jakob berättade för Rakel, att han var hennes faders släktinge, och att han var Rebeckas son; då lopp hon och berättade det för sin fader.
13Och det skedde, då Laban hörde underrättelsen om Jakob, sin systerson, att han lopp för att möta honom, och han omfamnade honom, och han kysste honom och förde honom in i sitt hus. Då förtäljde han för Laban allt som skett.
14Och Laban sade till Jakob:»Sannerligen är du mitt ben och mitt kött.» Och han blev hos ho- nom en månads tid.
15O ch Laban sade till Jakob:»Fastän du är min släkting, skulle du därför tjäna mig för intet? Giv mig tillkänna, vad din lön skall vara.»
16Och Laban hade två döttrar; den äldstas namn var Lea, och den yngstas namn var Rakel.
17Och Lea hade klena ögon, men Rakel var skön till skapnad och skön till utseende.
18Och Jakob älskade Rakel och sade:»Jag vill tjäna dig sju år för Rakel, din yngsta dotter.»
19Och Laban sade:»Det är bättre, att jag giver, henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt en annan man; bliv hos mig.»
20Och Jakob tjänade sju år för Rakel, och de voro i hans ögon såsom några dagar, därför att han älskade henne.
21Och Jakob sade till Laban:»Giv mig min hustru, ty mina dagar äro fulla, att jag må gå in till henne.»
22Och Laban samlade alla män på orten och gjorde bröllop.
23Och det skedde om aftonen, att han tog Lea, sin dotter, och förde henne in till honom, och han gick in till henne.
24Och Laban gav sin dotter Lea sin tjänarinna Silpa till tjänarinna.
25Men om morgonen, se, så var det Lea. Och han sade till Laban:»Vad är detta, du har gjort mig? Har jag icke tjänat hos dig för Rakel? Varför har du då bedragit mig?»
26Men Laban sade:»Man gör icke så på vår ort, att man giver bort den yngsta före den förstfödda.
27Uppfyll detta sjutal, och jag skall även giva dig henne för den tjänst, som du tjänar hos mig ännu andra sju år.»
28Och Jakob gjorde så, att han uppfyllde detta sjutal; så gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
29Och Laban gav sin dotter Rakel sin tjänarinna Bilha till tjänarinna.
30Så gick han även in till Rakel, och han älskade Rakel mer än Lea. Och han tjänade honom ånyo andra sju år.
31D å Jehová såg, att Lea var ringa aktad, så öppnade han hennes moderliv, men Rakel var ofruktsam.
32Och Lea blev havande och födde en son och kallade hans namn Ruben, och hon sade:»Jehová har sett på mitt elände, ty nu skall min man älska mig.»
33Och hon blev åter havande och födde en son och sade:»Därför att Jehová hört, att jag var ringa aktad, så har han även givit mig denne.» Och hon kallade honom Simeon.
34Och hon blev åter havande och födde en son och sade:»Nu, denna gång skall min man hålla sig till mig, ty jag har fött honom tre söner.» Därför kallade man hans namn Levi.
35Och hon blev åter havande och födde en son och sade:»Nu vill jag prisa Jehová.» Därför kallade hon hans namn Juda. Så upphörde hon att föda.