1 Moseboken 3
1. [ redigera] Syndafallet. Men ormen var klokare än alla djur på marken, som Jehová, Gud, hade gjort. Och han sade till kvinnan:»Är det ock så, att Gud har sagt: 'I skolen icke äta av varje träd i lustgården'?»
2Då sade kvinnan till ormen:»Vi få äta av frukten på träden i lustgården,
3men om frukten på det träd, som är mitt i lustgården, sade Gud: 'I skolen icke äta därav och icke röra vid det, på det I icke skolen dö'.»
4Då sade ormen till kvinnan:»I skolen visst icke dö;
5ty Gud vet, att på den dag I äten därav, så skola edra ögon öppnas, och I skolen bliva såsom Gud, vetande vad gott och ont är.»
6Och kvinnan såg, att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen och ett behagligt tråd att få förstånd av, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav också sin man med sig, och han åt.
7Då öppnades bådas ögon, och de kände, att de voro nakna; och de sydde fikonblad tillsamman och gjorde sig skörten. 8, Och de hörde ljudet av, Jehová, Gud, som vandrade i lustgården, då dagen blev sval; och Adam och hans hustru gömde sig för Jehovás. Guds, ansikte bland träden i lustgården.
9Och Jehová, Gud, kallade på Adam och sade till honom:»Var är du?»
10Och han sade:»Jag hörde din röst i lustgården och fruktade, ty jag är naken; och jag gömde mig.»
11Och han sade:»Vem har berättat för dig, att du är naken? Har du kanske ätit av det träd, om vilket jag bjöd dig, att du lcke skulle äta därav?»
12Och Adam sade;»Kvinnan, som du gav till att vara hos mig, hon gav mig av trädet, och jag åt.»
13Och Jehová, Gud, sade till kvinnan:»Vad år det du har gjort?» Och kvinnan sade:»Ormen bedrog mig, så att jag åt.»
14Då sade Jehová, Gud, till ormen:»Emedan du gjorde detta, vare du förbannad framför all boskap och framför varje djur på marken, Du skall gå på din buk och äta jord i alla dina livsdagar.
15Och jag skall sätta fiendskap emellan dig och kvinnan och emellan din säd och hennes säd. Denna skall krossa ditt huvud, och du skall krossar hans hä 1»
16Till kvinnan sade han:»Jag skall visserligen göra din möda stor, just ditt havande tillstånd, du skall föda barn med smärta; och ditt begär skall vara till din man, och han skall hårska över dig.»
17Och till Adam sde han:»Emedan du lydde din hustrus röst och åt av trädet, om vilket jag bjöd dig, sägande: 'Du skall icke äta därav', så vare jorden förbannad för din skull. Med möda skall du äta därav alla dina livsdagar;
18törne och tistel skall den bära åt dig, och du skall äta markers örter.
19Du skall äta bröd i ditt anletes svett, till dess du återvånder till jord, ty därav är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter bliva.»
20O ch Adam kallade sin hustrus namn Eva, därför att hon är moder till allt levande.
21Och Jehová, Gud, gjorde åt Adam och hans hustru kjortlar av skinn och klädde på dem.
22O ch Jehová, Gud, sade: >Se, Adam har blivit såsom en av oss till att känna gott och ont. Men nu, på det att han icke skall utsträcka sin hand och taga även av livets träd och äta och leva beständigt>, -
23så förvisade Jehová, Gud, honom från Edens lustgård till att bearbeta jorden, varav han var tagen.
24Ja, han drev Ädam ut och satte öster om Edens lustgård keruberna och ett blixtrande svärd, som vände sig av och an, för att vakta vägen till livets träd.