1 Moseboken 18
1. [ redigera] Jehovás besök hos Abraham. Förnyat löfte till Sara. Abrahams fOrbön för Sodom. 1 Och Jehová syntes för honom i Mamres terebintlund, när han satt i sitt tälts dörr, då dagen var het.
2Och han Iyfte upp sina ögon och såg, och se, tre mån stodo framför honom. Och då han såg dem, så lopp han från tältdörren för att möta dem och böjde sig till jorden.
3Och han sade:»Min herre, om jag nu finner ynnest för dina ögon, gå då, kåre, icke förbi din tjänare.
4Må det nu hämtas litet vatten, att man må två edra fötter; och luten eder ned under trädet.
5Och jag vill hämta ett stycke bröd, att I mån stärka edra hjärtan, sedan kunnen I gå vidare; ty därför haven I kommit fram till eder tjänare.» Och de sade:»Gör såsom du har sagt.»
6Och Abraham skyndade sig till tältet titl Sara och sade: >Skynda dig, tag tre mått vetemjöl, knåda det och baka kakor.»
7Och Abraham lopp till boskapen och hämtade en späd och god kalv och gav den till slaven, och han skyndade att tillreda den.
8Och han tog löpnad mjölk och söt mjölk och kalven, som han tillrett, och satte det för dem; och han stod hos dem under trädet, och de åto.
9Och de sade till honom:»Var är din hustru Sara?» Och han sade:»Se, hon är i tältet.»
10Och han sade:»Jag skall visserligen komma till dig igen nästa år vid denna tid, och se, Sara, din hustru, skall'hava en son.» Och Sara hörde det i tältets dörr, ty den var bakom honom.; 21: 1
11Men Abraham och Sara voro gamla och framskridna i dagar; det hade upphört att vara med Sara efter kvinnors sätt.
12Och Sara log vid sig själv och sade:»Skulle jag, sedän jag blivit gammal och min herre är gammal, hava lusta?»
13Då sade Jehová till Abraham:»Varför log Sara, sägande: 'Skall jag verkligen föda, då jag är gammal?'
14Skulle något vara omöjligt för Jehová? På den bestamdä tiden skall jag komma till dig igen, vid denna tid nåsta år, och Sara skall hava en son.»
15Och Sara nekade, sägande:»Jag log icke»; ty hon fruktade. Men han sade:»Nej, ty du log.»
16O ch männen stodo upp därifrån och vände sig åt Sodom, och Abraham gick med dem för att ledsaga dem.
17Då sade Jehová:»skulle jag dölja för Abraham vad jag vill göra?
18Ty Abraham skall visserligen bliva till ett stort och mäktigt folkslag, och alla folkslag på jorden skola i honom välsignas.; 26: 4: 28: 14
19Ty jag känner honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, att de skola bevara Jehovás väg till att utöva rättfärdighet och dom, på det att Jehová skall låta komma över Abraham vad han har lovat honom.»
20O ch Jehová sade:»Emedan ropet över Sodom och Gomorra är stort, och deras synder äro ganska svåra,
21så vill jag nu fara ned och se, om de hava gjort allt enligt ropet, som är kommet till mig, eller om icke, att jag må veta det.»
22Och männen vände sig bort och gingo mot Sodom; men Abraham blev ännu stående inför Jehová.
23Och Abraham närmade sig och sade:»Vill du då förstöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?
24Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; skulle du även förstöra och icke skona platsen för de femtio rättfärdigas skull, som voro därinne?
25Det vare långt från dig att göra så, och döda den rättfärdige med den ogudaktige; och att det skulle gå den rättfärdige såsom den ogudahtige! Det vare långt från dig! Den, som dömer hela jorden, skulle han icke göra rätt?»
26Och Jehová sade:»Om jag finner i Sodom femtio rättfärdiga inne i staden, då skall jag skona hela orten Iör deras skull.»
27Och Abraham svarade och sade:»Se, jag har begynt att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.
28Kanhända det fattas fem i de femtio rättfårdiea; vill du då fördärva hela staden för de fems skull?» Och han sade:»Jag vill icke fördärva den, om jag där finner fyrtiofem.»
29Och han fortfor ytterligare att tala till honom och sade:»Kanhånda fyrtio finnas där.» Och han sade:»Jag vill icke göra det, för de fyrtios skull.»
30Och han sade:»Blive dock icke min Herre missnöjd över att jag talar. Kanhända trettio skola finnas dår.» Och han sade:»Jag vill icke göra det, om jag finner trettio dår.»
31Och han sade:»Se, nu har jag begynt att tala till Jehová. Kanhända tjugu finnas där.» Och han sade:»Jag skall icke fördärva den, för de tjugus skull.»
32Och han sade:»Min Herre blive dock icke missnöjd över att jag talar blott denna gång. Kanhända tio finnas där.» Och han sade:».Iag vill icke fördärva den, för de tios skull.»
33Och Jehová gick bort, då han hade fulländat att tala till Abraham; och Abraham återvände till sin plats.