1 Moseboken 25
1. [ redigera] Abrahams söner med Ketura. Hans död och begravning. Ismaels släkttavla. Esaus och Jakobs födelse. Esau säljer sin förstfödslorätt. Och Abraham tog åter en hustru, och hennes namn var Ketura.
2Och hon födde (barn) åt honom: Simran och Joksan och Medan och Midjan och Jisbak och Sua.
3Och Joksan avlade Saba och Dedan, och Dedans barn voro assureer, letuseer och leummeer.
4Och Midjans barn voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Dessa alla voro Keturas barn.
5Och Abraham gav allt som han ägde åt Isak
6Men åt de barn, som Abraham hade med frillorna, gav Abraham skänker och lät dem, medan han ännu levde, draga bort från Isak, sin son, öster ut, till ett österland.
7Och dessa äro dagarna av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år.
8Och Abraham uppgav anden och dog i god ålderdom, gammal och mätt, och blev samlad till sitt folk.
9Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan Makpela på Efrons, Sohars son, heteens, åker, som är öster om Mamre.
10På åkern, som Abraham köpte av Hets barn, där blev Abraham begraven och Sara, hans hustru. — 19
11Och det skedde efter Abrahams död, att Gud välsignade Isak, hans son. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
12Och detta är Ismaels, Abrahams sons, släkter, hans som egyptiskan Hagar, Saras trälinna, födde åt Abraham.
13Och dessa äro Ismaels söners namn, efter deras namn i deras släkter: Ismaels förstfödde: Nebajot, och sedan Kedar och Adbeel och Mibsam
14och Misma och Duma och Massa
15och Hadad och Tema och Jetur och Nafis och Kedma.
16Dessa äro Ismaels söner, och dessa äro deras namn, i deras byar och i deras läger, tolv fur- star för sitt folk.
17Och dessa äro Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; och han uppgav anden och dog och blev samlad till sitt folk.
18Och de bodde från Havila intill Sur, öster om Egypten, fram mot Assyrien. Han slog sig ned öster om alla sina bröder.
19Detta är Isaks, Abrahams sons, släkter. Abraham avlade Isak;
20och Isak var fyrtio år gammal, då han tog Rebecka, arameen Betuels dotter från Paddan-Aram, Labans syster, till hustru.
21Och Isak bad till Jehová för sin hustru, ty hon var ofruktsam; och Jehová bönhörde honom, och Rebecka, hans hustru, blev havande.
22Och barnen knuffades i hennes liv; och hon sade:»Är det så — varför är jag då till?» Och hon gick för att fråga Jehová.
23Och Jehová sade till henne:»Två folkslag äro i ditt liv, och två folk skola skilja sig från ditt moderliv; och det ena folket skall vara starkare än det andra folket, och den större skall tjäna den mindre.»
24Då nu hennes dagar uppfylldes, att hon skulle föda, se, då voro tvillingar i hennes liv.
25Och den förste kom fram, han var röd, hel och hållen luden såsom en mantel; och de kallade hans namn Esau.
26Och därefter kom hans broder fram, och hans hand höll i Esaus häl; och man kallade hans namn Jakob. Isak var sextio år gammal, då han avlade dem.
27Och då gossarna växte till, så blev Esau en jaktkunnig man, en fältets man, och Jakob blev en from man, som bodde i tält.
28Och Isak älskade Esau, ty villebråd var efter hans smak, och Rebecka älskade Jakob.
29Och Jakob kokade en rätt; och Esau kom från marken, och han var trött.
30Och Esau sade till Jakob:»Käre, låt mig sluka det röda, ja, det där röda; ty jag är utmattad.» Därför kallas hans namn Edom.
31Och Jakob sade:»Sälj mig i dag din förstfödslorätt.»
32Och Esau sade:»Se, jag går mot döden; vartill tjänar mig den där förstfödslorätten?»
33Och Jakob sade:»Svär mig i dag.» Och han tillsvor honom och sålde sin förstfödslorätt till Jakob.
34Då gav Jakob Esau bröd och rätten av linser; och han åt och drack och stod upp och gick. Så föraktade Esau förstfödslorätten.