1 Moseboken 26
1. [ redigera] Isak i Gerar och Beer-Seba. Förnyelse av löftet till Abraham. Förbund med Abimelek. Esaus hustrur. Och det blev hunger i landet, utom den förra hungern, som var i Abrahams dagar. Och Isak for till Abimelek, filisteernas konung, i Gerar.
2Och Jehová syntes för honom och sade:»Drag icke ned till Egypten. Bo i landet, som jag säger dig.
3Var främling i detta land, och jag skall vara med dig och välsigna dig, ty dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och jag skall stadfästa den ed, som jag bedyrat Abraham, din fader.
4Och jag skall föröka din säd såsom stjärnorna på himmelen och giva din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folkslag på jorden välsignas,
5därför att Abraham hörsammade min röst och bevarade vad jag ville hava bevarat, mina bud, stadgar och lagar.»
6Så bodde Isak i Gerar.
7O ch män på orten frågade om hans hustru; då sade han:» Hon är min syster.» Ty han fruktade att säga:»Hon är min hustru», ty han tänkte:»Männen på orten skola annars döda mig för Rebeckas skull, ty hon är skön till utseendet.»
8Och det skedde, när han varit där länge, tittade Abimelek, filisteernas konung ut genom fönstret och såg, och se, Isak smekte sin hustru Rebecka.
9Då kallade Abimelek på Isak och sade:»Se, hon är visserligen din hustru; huru har du då sagt: 'Hon är min syster'?» Och Isak sade till honom:»Jag tänkte, man torde döda mig för hennes skull.»
10Då sade Abimelek:»Varför har du gjort oss detta? En av folket hade snart kunnat lägga sig hos din hustru, då hade du fört skuld över oss.»
11Då bjöd Abimelek allt folket och sade:»Den, som antastar denne man eller hans hustru, skall visserligen dö.»
12O ch Isak sådde i detta land och fick samma år hundrafalt, ty Jehová välsignade honom.
13Och mannen blev mäktig, ja, mer och mer mäktig, till dess han blev mycket mäktig.
14Och han hade gods i får och gods i fä och mycket tjänstefolk, så att filisteerna avundades honom.
15Och alla de brunnar, som hans faders tjänare hade grävt i Abrahams, hans faders, dagar, dem tillstoppade filisteerna och fyllde dem med jord.
16Och Abimelek sade till Isak:»Far ifrån oss, ty du är mycket mäktigare än vi.»
17Så drog Isak därifrån och slog läger i Gerars dal och bodde där.
18Och Isak grävde åter upp de vattenbrunnar, som de hade grävt i Abrahams, hans faders, dagar, och som filisteerna hade tillstoppat efter Abrahams död; och han kallade dem med samma namn, varmed hans fader kallat dem.
19Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
20Men Gerars herdar kivade med Isaks herdar och sade:»Vattnet hör oss till.» Då kallade han brunnens namn Esek, ty de stridde med honom.
21Så grävde de en annan brunn, och de kivade även om den; därför kallade han honom Sitna.
22Då bröt han upp därifrån och grävde en annan brunn, om vilken de icke kivade; och han kallade dens namn Rehobot och sade:»Nu har Jehová givit oss utrymme till att vara fruktsamma i landet.»
23O ch han drog upp därifrån till Beer-Seba.
24Och Jehová syntes för honom den natten och sade:» Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta icke, ty jag är med dig och skall välsigna dig och föröka din säd för min tjänare Abrahams skull.»
25Så byggde han där ett offerbord och åkallade Jehovás namn och uppslog där sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
26O ch Abimelek gick till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härförare.
27Då sade Isak till dem:»Varför kommen I till mig, då I dock haten mig, och I haven drivit mig från eder?»
28Och de sade:»Vi hava klarligen sett, att Jehová är med dig; därför sade vi: 'Må det dock bliva en ed emellan oss, emellan oss och dig, och vi vilja göra ett förbund med dig,
29att du icke skall göra ont mot oss, likasom vi icke hava antastat dig, och såsom vi icke hava gjort dig annat än gott och låtit dig fara från oss i frid.' Du är nu välsignad av Jehová.»
30Så gjorde han en måltid för dem, och de åto och drucko.
31Och de stodo bittida upp om morgonen och gjorde en ed med varandra; och Isak lät dem fara, och de drogo från honom med frid.
32Och det skedde på samma dag, att Isaks tjänare kommo och berättade för honom angående den brunnen, som de grävt, och de sade till honom:»Vi hava funnit vatten.»
33Och han kallade honom Sibea. Därför är stadens namn Beer-Seba ända till denna dag.
34D å Esau var fyrtio år gammal, så tog han till hustrur Judit, Beeris, heteens, dotter, och Basemat, Elons, heteens, dotter.
35Och de blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.