1 Moseboken 30
1. [ redigera] Jakobs övriga barn. Hans förkovran i rikedom. Då Rakel såg, att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob:»Giv mig barn, eljest dör jag.»
2Och Jakobs vrede brann mot Rakel, och han sade:»Är jag i Guds ställe, vilken förmenar dig livsfrukt?»
3Och hon sade:»Se, här är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, att hon må föda på mina knän, att också jag må uppbyggas av henne.»
4Så gav hon honom Bilha, sin tjänarinna, till hustru, och Jakob gick in till henne.
5Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.
6Då sade Rakel:»Gud har förskaffat mig rätt och även hört min röst och givit mig en son.» Därför kallade hon hans namn Dan.
7Och Bilha, Rakels tjänarinna, blev åter havande och födde åt Jakob en andra son.
8Då sade Rakel:»Jag har kämpat Guds kamp med min syster, och jag har fått överhand.» Och hon kallade hans namn Naftali.
9D å nu Lea såg, att hon hade upphört att föda, tog hon Silpa, sin tjänarinna, och gav henne åt Jakob till hustru.
10Och Silpa, Leas tjänarinna, födde åt Jakob en son.
11Då sade Lea:»Till lycka!» och kallade hans namn Gad.
12Och Silpa, Leas tjänarinna, födde åt Jakob en andra son.
13Då sade Lea:»Lycklig jag! Ty döttrarna skola prisa mig lycklig.» Och hon kallade hans namn Aser.
14O ch Ruben gick under veteskördsdagarna och fann alrunor på marken och förde dem till sin moder Lea. Och Rakel sade till Lea:»Giv mig, kära, av din sons alrunor.»
15Och hon sade till henne:»Är det ringa, att du har tagit min man, vill du nu ock taga min sons alrunor?» Och Rakel sade:»Fördenskull må han i natt ligga hos dig för din sons alrunor.»
16Då nu Jakob kom om aftonen från marken, gick Lea ut för att möta honom och sade:»Till mig skall du gå in; ty jag har tingat dig för min sons alrunor.» Och han låg hos henne den natten.
17Och Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob.
18Då sade Lea:»Gud har givit mig lön, därför att jag gav min tjänarinna åt min man.» Och hon kallade hans namn Isaskar.
19Och Lea blev åter havande och födde Jakob en sjätte son.
20Och Lea sade:»Gud har givit mig en god gåva; nu vill min man bo hos mig, ty jag har fött honom sex söner.» Och hon kallade hans namn Sebulon.
21Och sedan födde hon en dotter och kallade hennes namn Dina.
22O ch Gud kom ihåg Rakel, och Gud hörde henne och öppnade hennes moderliv.
23Och hon blev havande och födde en son och sade:»Gud har borttagit min smälek.»
24Och hon kallade hans namn Josef, sägande:»Jehová skaffe mig ännu en annan son.»
25O ch det skedde, då Rakel hade fött Josef, då sade Jakob till Laban:»Låt mig fara, att jag må draga till min plats och till mitt land.
26Giv mig mina hustrur och mina barn, för vilka jag har tjänat dig, så vill jag draga åstad; ty du vet min tjänst, som jag har tjänat dig (med).»
27Då sade Laban till honom:»Käre, må jag finna ynnest i dina ögon. Jag anar, att Jehová har välsignat mig för din skull.»
28Och han sade:»Bestäm för mig din lön, och jag giver dig den.»
29Och han sade till honom:»Du vet, huru jag har tjänat dig, och vad din boskap har blivit hos mig.
30Ty det du hade, förrän jag kom, var litet, men nu har det ökats till en mängd, och Jehová har välsignat dig genom mig. Och nu, när skall också jag göra något för mitt hus?»
31Och han sade:»Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade:»Du skall icke giva mig något. Om du vill göra mig det jag säger, så skall jag åter beta, ja, vakta din hjord.
32Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och skilja därifrån varje fläckigt och brokigt får och varje svart får bland lammen och det fläckiga och brokiga bland getterna, och det skall vara min lön.
33Så skall min rättfärdighet — när det kommer till min lön — svara för mig i framtiden inför ditt ansikte: allt som icke är fläckigt och brokigt bland getterna och svart bland lammen, det är såsom stulet hos mig.»
34Då sade Laban:»Se, o att det må vara såsom du sagt!»
35Och han skilde på den dagen de fläckiga och brokiga bockarna och alla fläckiga och brokiga getter, allt det som hade vitt på sig, och alla svarta bland lammen, och han gav det i sina söners händer.
36Och han gjorde tre dagars resa mellan sig och Jakob. Och Jakob vallade det övriga av Labans hjord.
37D å tog Jakob sig friska käppar av poppel, av mandelträ och av lönn och avskalade vita ränder på dem, så att det vita, som var på käpparna, blottades.
38Och han lade käpparna, som han hade skalat, i hoarna, i vattenrännorna, dit hjorden kom för att dricka, mitt för hjorden; och de parade sig, när de kommo för att dricka.
39Och hjorden parades vid käpparna, och hjorden födde strimmigt, fläckigt och brokigt.
40Och Jakob skilde fåren ifrån och ställde fårens huvud mot det strimmiga och allt svart i Labans hjord; och han gjorde sig särskilda hjordar och satte dem icke samman med Labans hjord.
41Och det skedde, varje gång de starkare djuren parade sig, så ställde Jakob käpparna för djurens ögon i hoarna, att de skulle para sig vid käpparna.
42Men när det var de svagare djuren, ställde han icke dit dem. Så blevo de svaga Labans och de starka Jakobs.
43Och mannen förökade sig ganska mycket och hade en mängd av hjordar och tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor.