1 Moseboken 28
1. [ redigera] Jakobs flykt till Laban. Hans dröm i Lus. Och Isak kallade Jakob och välsignade honom och bjöd honom och sade till honom:»Tag icke hustru av Kanaans döttrar.
2Stå upp, far till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus och tag dig därifrån hustru av Labans, din morbroders, döttrar.
3Och allsmäktig Gud välsigne dig och göre dig fruktsam och föröke dig, så att du bliver till en skara av folk;
4och han give dig Abrahams välsignelse, dig och din säd med dig, att du må ärva det land, vari du är främling, och vilket Gud gav Abraham.»; 13: 15 f.
5Så sände Isak Jakob bort, och han for till Paddan-Aram, till arameen Laban, Betuels son, broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.
6D å nu Esau såg, att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru, och att han, i det han välsignade honom, bjöd honom, sägande:»Tag icke hustru av Kanaans döttrar»,
7och att Jakob var sin fader och moder hörsam och gick till Paddan-Aram —
8Esau såg ock, att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak —
9så gick Esau till Ismael och tog, utöver de hustrur han förut hade, Mahalat, Ismaels, Abrahams sons, dotter, Nebajots syster, till hustru.
10O ch Jakob drog ut ifrån Beer-Seba och gick till Haran.
11Och han träffade på ett ställe, där han blev över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på stället och lade den under sitt huvud och lade sig på samma ställe.
12Och han drömde, och se, en stege stod på jorden, och dess övre del nådde till himmelen, och se, Guds änglar stego upp och ned på den.
13Och se, Jehová stod överst på den och sade:»Jag är Jehová, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land, varpå du ligger, skall jag giva dig och din säd., 4
14Och din säd skall vara såsom stoftet på jorden, och du skall utbredas mot väster och mot öster och mot norr och mot söder, och i dig och din säd skola alla släkter på jorden välsignas.; 22:
15Och se, jag är med dig och skall bevara dig överallt, varthän du far, och jag skall föra dig åter till detta land; ty jag vill icke övergiva dig, till dess jag har gjort det som jag talat till dig.»
16O ch Jakob vaknade upp av sin sömn och sade:»Sannerligen är Jehová på detta rum, och jag visste det icke!»
17Och han fruktade och sade:»Huru vördnadsvärt är icke detta rum! Det kan icke annat vara än Guds hus, och här är himmelens port.»
18Och Jakob stod bittida upp om morgonen och tog den sten, som han hade lagt under sitt huvud, och reste den upp till minne och göt olja ovanpå den.
19Och han kallade detta ställets namn Betel; men förut var stadens namn Lus.
20Och Jakob gjorde ett löfte och sade:»Om Gud är med mig och bevarar mig på denna väg, som jag vandrar, och giver mig bröd att äta och kläder att iklädas,
21och jag återkommer i välmående till min faders hus, så skall Jehová vara min Gud;
22och denna sten, som jag reste upp till minne, skall vara Guds hus, och av allt, som du giver mig, skall jag visserligen giva dig tionde.»